fluffigkudde

Blogg efter blogg raderas.
Allt är skit.
im a mess.
klarar inte av en enda dag utan att känna mig meningslös och få massa självmordstankar.
vännerna är meningslösa. Jag känner deras fakeness. Även ifall de spelar de förståendliga vännerna som alltid är där för en så är dom inte det.
vart var de idag? när jag brast ner i tårar, och kände mig så meningslös?
vart var de när jag ropade på hjälp?
vart var de när jag sprang ut ur klassrummet?
de frågar "hur mår du" och ifall de inte får ett svar återgår de till deras konversation och gap flabbar.

den enda jag känner mig trygg med är den jag inte vågar snacka med.
förstår inte varför.. ( vi kallar honom för H)
H är alltid där för mig, springer efter mig när det gäller mat och skola,
frågar ifall jag mår bra och ringer mig ifall jag varit borta och undrar vad som står på.
han är så bra.
jag har aldrig vågat säga att jag uppskattar honom, jag hoppas att han ändå förstår det.
han är den enda jag kramat... som jag inte brukar "umgås" med...
jag är inte den typen som kramar "främlingar", men med honom så är det annorlunda.
han förstår mig.
helt och hållet.
jag uppskattar honom.
 
jag känner mig så meningslös och tom.
mitt liv har ingen mening.
allt går åt helvete.
H var inte i skolan idag. enda anledningen jag kom idag var H.

jag var sjuk i två dagar..
helt ärligt så ville jag bara inte gå till skolan och möta alla människor där,
men jo jag var sjuk...

pappa tar mig inte på allvar.
han jämför mig med alla andras barn och frågar varför jag inte är som dem.

det sårar mig så himla mkt.

Förlåt.
Förlåt för allt jag gjort.
Förlåt mig, ifall jag sårat dig.
Förlåt mig, ifall jag snackat bakom ryggen på dig
Förlåt mig, ifall jag allmänt sagt något taskigt till dig.
Förlåt mig.
Förlåt mig för allt jag gjort.